Frågor och svar

Här hittar du allmänna frågor ställda av anhöriga samt svar till dessa.

Med att kontakta oss får du rådgivning samt information om stöd och hjälp som passar in i just din situation. Du kan ringa, chatta eller skicka din fråga via eRådgivningen.

Om du har en allmän fråga som du skulle vilja få insatt här kan du skicka ditt förslag via kontaktblanketten.

 

1. Hur kan jag stöda och hjälpa min närstående som lider av spelproblem men som inte själv medger problemet?

Det första steget är att din närstående märker och medger de negativa konsekvenserna. Han/hon måste åtminstone vara villig att överväga en förändring. Ibland räcker den här processen länge, ibland fortskrider sakerna snabbare. 

Nedan finns en lista på sätt att befrämja spelaren i att inse och medge problemets existens:  

  1. För fram i era diskussioner vilka skadeverkningar du ser i din närståendes penningspelande. 
  2. Betala inte din närståendes spelskulder eller ge honom/henne pengar, för oftast bara förlänger du spelproblemets existens genom att betala och skjuter upp villigheten att ta itu med problemet.  
  3. Ställ dina egna gränser för vad du tillåter och inte tillåter din närstående och följ dem. Ta hand om ditt eget orkande och säkerställ din egen ekonomi. Hjälp till med att sköta saker och ting till i den mån som du kan, orkar och vill.
  4. Spelaren upplever ofta skam och hjälplöshet p.g.a. att han/hon inte kan kontrollera sitt beteende. Han/hon vill dölja sitt spelande och förklarar saker på bästa sätt åt sig själv och åt andra. Du kan lindra skammen med att berätta att det finns över 100 000 andra finländare som lider av spelproblem. Försäkra honom/henne att det är möjligt att göra en förändring och att få en bättre framtid. Uppmuntra spelaren på ditt eget sätt att genomföra förändringen. 
  5. Uppmana din närstående att t.ex. läsa Peluuris nätsidor och/eller Valtti-forumet samt ring Peluuri och be oss om material som du kan ge åt din närstående för läsning. Såväl kunskap som erfarenheter av andra som gått igenom samma sak hjälper förhoppningsvis din närstående att inse problemets existens och behovet av en förändring samt ökar hoppfullheten i att en förändring är möjlig.  
  6. Gå inte med i orealistiska vinstdrömmar, för dessa drömmar bara håller uppe ivern att spela och gör slutandet/begränsandet ännu svårare.

För att lindra skadorna påminn din närstående om att genast betala de obligatoriska utgifterna (mat, hyra, räkningar mm.) när han/hon får lön, pension eller möjliga stöd och följ med om möjligt att han/hon också gör så.

Hjälp din närstående med att göra upp en budget och uppmuntra honom/henne att använda nätbankens e-fakturor. Uppmuntra honom/henne att avstå från kreditkortet.

 

2. Jag försöker ta spelandet lugnt på tal, men spelaren blir nervös och går inte med på att prata om saken. Vad kan jag göra?

Problemspelaren har ofta många orsaker varför han/hon inte vill prata om sitt spelande:

  • de negativa konsekvenserna orsakade av spelandet är ännu inte tillräckligt kännbara
  • spelaren förnekar problemets existens inför sig själv och andra
  • det kan kännas för illa eller för svårt att prata om saken 
  • spelaren kan uppleva att det är frågan om en privat sak som inte angår andra
  • att tiga kan kännas som ett sätt att lösa situationen

Man kan inte tvinga någon att prata och alla kan, vågar eller vill inte tala om sina känslor. Många har svårigheter med att klä sina tankar i ord eller med att försöka förklara sitt beteende samt orsaker som lett till det - dessa orsaker är nödvändigtvis inte alltid helt klara för spelaren själv heller.

Ändå, om man inte möter problematiskt beteende kan det inte heller förändras. Tyst godkännande eller tillåtelse av en annans skadliga beteende är samma sak som att ge lov. Det hjälper inte spelaren och förändrar inte den anhörigas situation.

Ifall en annan persons beteende eller handlingar förorsakar sorg, gräl eller gör en ledsen, borde man på något sätt komma åt att prata om situationen med sin närkrets. Det finns många sätt för att uttrycka sig själv och man kan lära sig att hantera även svåra saker.

Här är några tips ifall det till en början känns svårt att tala om saken:

  • Du kan uppmana spelaren att skriva ner sina tankar antingen till sig själv, som ett brev till dig eller till ett kamratstödsforum.
  • Den anhöriga och spelaren kan komma överens om tidpunkter när de koncentrerar sig att tala endast om spelproblemet. På detta sätt går inte diskussionerna på avvägar. Kom överens om en tid, teman, längden på diskussionen samt handlingsreglerna. Båda är förpliktade att föreslå olika sätt för att lösa problemet.   
  • Emellanåt behövs det en utomstående medlare. Tjänster riktade på spelproblem tar även emot par och familjer. Att använda tjänster för parförhållanden är också till nytta: du hittar sådana t.ex. via Väestöliitto.

Om spelaren inte överhuvudtaget går med på att tala om saken måste den anhöriga möta sin egen situation och fråga sig själv kan jag, vill jag eller klarar jag av att fortsätta såhär? Där spelaren undviker att möta realiteter kan den anhöriga göra samma sak utan att ens märka det. Det är viktigt att önska en förändring men utan handlingar, egna eller andras, förändras ingen livssituation.

Den andra partens problemspelande väcker lätt starka känslor. Även mitt i känslosvallet lönar det sig dock att fundera på hur man kunde ta upp sakerna så att situationen inte skulle gå i lås: det är skäl att lägga märke till hur man talar, med vilka ord man tilltalar den andra och vilka uttryckssätt för diskussionen framåt.

Att tala om spelandet behöver inte betyda gräl. Båda parter är ansvariga för sitt eget sätt att uttrycka sig själv.

 

3. Hur kan jag hjälpa min problematiskt spelande närstående som medger sitt problem men inte vill sluta spela helt och hållet?

Mången som vaknat upp till att han/hon spelar för mycket vill istället för att genast sluta först försöka ifall han/hon skulle lyckas med att begränsa sitt spelande.

Ifall det endast har förekommit tillfälliga mindre överdrifter i kontrollen av spelandet är det möjligt att en begränsning av spelandet verkligen kan lyckas. Däremot, om spelgränserna har överskridits upprepade gånger, spelen har orsakat allvarliga ekonomiska problem eller skuldsättning, är det mycket möjligt att spelandet inte i fortsättningen heller hålls under kontroll.  

Försöken att begränsa spelandet kan ändå ses som positiva signaler: de berättar att spelaren vill göra något för att ändra sina spelvanor. Om dessa försök inte lyckas leder de ofta till ett beslut att sluta med penningspelandet helt och hållet.

Det finns inte bara ett rätt sätt att agera. Det finns ändå några goda principer som det lönar sig att fundera på ifall din närstående strävar till att begränsa sitt spelande som tidigare orsakat problem:

  1. Gör spelandet och er användning av pengar transparent.  
  2. Gör tillsammans upp en budget. Det lönar sig också för den ”problemfria” parten att fungera som exempel och göra en budget. Gå noggrant igenom i slutet av veckan eller månaden vad ni har använt era pengar på.  
  3. Gör upp en gemensam plan samt en överenskommelse, i vilken ni skriver svaren på följande frågor:
  • Vilken är den penningsumma och den tid som spelaren kan använda på spel under en vecka?
  • Hurdan summa kan spelaren/ni förlora utan att bli upprörd/a? 
  • Vilka spel har orsakat spelaren skador, vilka inte? Spel med snabbt tempo (t.ex. automat-, nät-, spelbords-, och live-vadslagningsspel) orsakar oftare skador än lotteri- och vadslagningsspel med långsammare tempo.   
  • I vilka situationer får spelaren spela, i vilka inte?
  • Hur kan du som anhörig säkerställa att spelgränserna håller? Ställ vecko- och månadsgränser också på spelsidorna.
  • Vad lovar spelaren att göra ifall han/hon inte håller spelgränserna?
  • Hur noggrant håller ni fast vid spelgränserna i verkligheten?

Kom ändå ihåg att ditt stöd, dina råd och din uppmuntran leder tyvärr inte alltid till det önskade slutresultatet. En annan vuxen människas spelande eller icke-spelande är aldrig på ditt ansvar.

 

4. Min partner klarar inte av att begränsa sitt spelande. Han/hon har många gånger lovat att sluta, men jag får honom/henne om och om igen fast för att spela. Hur försvinner problemet? Jag mår själv också redan dåligt av situationen.  

Problem försvinner tyvärr inte bara för att vi önskar det. Den anhörigas lidande, uppoffrande eller mentala illamående är inte saker som botar spelproblemet. Relationen till spelaren är som alla andra människorelationer - lögner, undvikande av ansvar eller annat slags negativt beteende påverkar relationen.  

Om spelarens egna sätt att sluta inte lyckas, borde han/hon söka hjälp.  Det kan finnas många hinder i att söka hjälp (såsom skam, brist på ansträngning, rädsla, osäkerhet gällande vården, en eventuell väntetid, fixerat tänkesätt att sköta saker själv), men det lönar sig att uppmuntra spelaren att söka hjälp oberoende av dessa hinder så att det skadliga beteendemönstret blir brutet.

Mitt inne i ett spelproblem kan den anhöriga inse snabbare än spelaren att alla är ansvariga för sitt eget handlande eller icke handlande. Samma gäller även sökande av hjälp: här kan den anhöriga fungera som ett exempel åt spelaren, alltså söka hjälp eller stöd och märka att han/hon mår bättre, hitta nya sätt att handla samt ta hand om sig själv.    

 

5. Min närstående sköter inte sina obligatoriska penningaffärer utan spelar bort alla sina pengar. Hur kan jag ingripa? Kan jag förhindra honom/henne för att ta snabblån, sätta hans/hennes räkningar i direktdebitering eller spärra hans/hennes dator?

Om din närstående är kapabel att ta hand om sina egna saker (inte lider av en minnessjukdom, inte är ställd under förmyndarskap, inte är minderårig eller dylikt), betyder de att han/hon har så kallad självbestämmanderätt

I så fall kan du uppmuntra och hjälpa din närstående att boka tid till läkaren, skuldrådgivaren eller en vårdplats för spelproblem. Du kan själv boka tid till par- eller familjeterapi och ni kan även gå tillsammans till vårdplatsen för spelproblem.

Om din närstående spelar med din dator kan du installera ett filterprogram som spärrar tillgången till nätkasinon och vadslagningsplatser. Om han/hon använder sin egen dator, uppmuntra och hjälp honom/henne att installera filterprogrammet eller gör det själv efter att du fått hans/hennes tillåtelse.

Ni kan också tillsammans införa ett eget kreditförbud. I så fall kan din närstående endast ta kredit med ett intyg som han/hon kan ge i ditt förvar och du igen kan gömma det så att din närstående inte hittar det. Ni kan göra en sådan inställning att du får ett meddelande om din närstående söker ett snabblån. Du kan ändå inte införa ett sådant förbud istället för en annan, utan också detta måste göras i överenskommelse med den andra.

Man kan inte införa ett marknadsföringsförbud i en annans namn: det kan endast göras av ägaren till anslutningen. 

Med din närståendes samtycke kan du alltså hjälpa med att sköta många olika saker. Hjälp, men ta inte över hela ansvaret. Det lönar sig att lämna kvar ansvaret hos spelaren själv gällande betalande av räkningar orsakade av spelande samt utredande av andra ekonomiska problem.

Det mest praktiska sättet för kontroll av penningaffärerna är att pengarna på lönedagen flyttas till den personens konto som inte lider av spelproblem.

Ifall du upplever att din närstående inte är kapabel att ta hand om sig själv eller sina penningaffärer kan du från magistraten ansöka om att han/hon skulle få en intressebevakare. Magistraten utreder på basen av ansökan eller anmälan, med hjälp av den läkare, hälsovårdspersonal och socialmyndighet som känner till fallet, behovet av en intressebevakare. Även personen i fråga samt den som gjort ansökan hörs personligen.

Magistraten kan förordna en intressebevakare ifall personen själv har ansökt om det och bett om att en viss person skulle förordnas till hans/hennes intressebevakare. I andra fall är det tingsrätten som fattar beslutet. Begränsandet av personens handlingsbehörighet sker gradvis och aldrig i högre grad än det är nödvändigt för att beskydda personen i fråga. Magistraten utreder vart fjärde år om det finns behov av fortsatt intressebevakning. Intressebevakning är ofta ihopkopplat med utmanande livssituationer och räcker inte resten av livet.

Till intressebevakare kan förordnas en för uppgiften lämplig person som ger sitt samtycke till det. Bekanta dig med intressebevakningspraxis här och be magistraten om noggrannare information.

6. Botas min närståendes spelproblem någonsin eller måste jag alltid vara på min vakt? Kan jag aldrig någonsin mera lita på spelaren?

Många spelare ”botas”, precis som många som lider av drog- eller andra beroenden får sina problem under kontroll. Alla har en möjlighet att tillfriskna. Vem som tillfrisknar, det kan man inte på förhand veta.

En person som lider av penningspelproblem kan alltså lära sig nya sätt att få kontroll på livet och vardagen så att han/hon inte behöver spela eller kan hålla sitt spelande under kontroll. Här kan du läsa spelares och anhörigas överlevnadshistorier (på finska).  

För en del personer har spelandet kunnat fungera som ett sätt att fly undan en svår livssituation och spelandet har kunnat vara ett sätt att försöka lösa andra problem. När livssituationen förändras och personen lär sig andra sätt att lösa problem kan personen märka att han/hon inte mera använder spelandet som ett sätt att klara sig eller att reglera sina känslor.

En person som lider av spelberoende kan ibland uppleva, att benägenheten att spela samt attraktionen till penningspel alltid kommer att vara en del av honom/henne. Även då är det möjligt för personen att lära sig ett vardagsliv där beroendet inte styr hans/hennes beteende. Det finns talrika sätt att kontrollera livet och spelandet: självhjälpsmedel, kamratstödsgrupper, terapi, information och litteratur.

Man kan lära sig att lita på en person som spelar problematiskt, precis som på vilken annan person som helst som har förändrat på sina sätt att handla. Förtroendet i människorelationer baserar sig på det, att vi tror på den andras ord eller löften.

Att sluta spela problematiskt är ofta ihopkopplat med att lära sig på nytt öppenhet och ärlighet. Spelaren lär sig känna igen de känslor, tankar och handlingar som hör ihop med självbedrägeri samt situationer som hänger ihop med dessa.

Det är nyttigt för spelaren och den anhöriga att lära sig prata med varandra på ett öppet sätt, utan att dölja eller försköna något. En spelare som övar sig att uttrycka sig öppet, kan ge den anhöriga en möjlighet att ge stöd i svåra situationer. På detta vis kan den anhöriga lära sig att se, vilka vardagssituationer som kan väcka speltankar eller spelbegär.

Det finns ett brett urval av stöd, hjälp och verktyg för att kunna bygga en förtroendefull och fungerande relation: böcker, guider, olika kurser (för enskilda och par) samt familje- och relationstjänster erbjudna av den egna kommunen.