Om spelproblem för anhöriga

Spelproblem - vad kan jag göra?

Pappor och mammor är oroliga över sina barns spelande, vuxna barn över sina föräldrars spelande, en arbetskamrat över sin kollegas, en syster eller en bror över sitt syskons spelande, en make över sin makas spelande eller tvärtom. En anhörig kan få vetskap om spelandet överraskande. Ibland utvecklas spelproblemet långsamt, den anhöriga vänjer sig vid att se spelandet som en del av vardagen och tror därför inte nödvändigtvis att det är ett problem.

När det är fråga om en vuxen människas spelande ligger ansvaret alltid hos spelaren själv.

Problematiskt spelande är inte på den anhörigas ansvar och inte hans/hennes fel. Anhöriga kommer ändå ofta att möta tråkiga följder orsakade av spelandet.

För de anhöriga kan spelandets följder vara av väldigt många slag, allt från lindrig oro till allvarligt äventyrande av välmåga och hälsa.

Information och stöd finns att få förutom för spelaren även för den anhöriga själv. Att reda ut saker och få stöd ger en krafter och hjälper en att göra kloka val.

Det lönar sig inte att handla förhastat i en krissituation. Man ska ge tid åt sina första reaktioner, dock samtidigt ta hand om de ovannämnda ekonomiska frågorna. Instruktionerna vid en akut allvarlig kris är följande:

Det är bra att vara medveten om att den anhörigas kris är separat från spelarens kris: fastän spelaren skulle sluta spela betyder det inte att den anhörigas kris skulle vara över.

Den anhöriga är ofta tvungen att under återhämtningsprocessen från krisen omdefiniera sin egen identitet och hela sin relation till sin av spelproblem lidande närstående.

Titta också:

Att vara en anhörig

Hur identifiera problemspelande?

Då spelandet avslöjas för de anhöriga

Hur kan jag stöda spelaren?

Att ta hand om sig själv

Litteratur: Relationer på spel – stödmaterialet